Familjerättsliga frågor

Då har jag ännu en gång varit uppe i kammarens talarstol. Denna gång debatterades familjerättsliga frågor med 70 olika yrkanden från allmänna motionstiden (Allmänna motionstiden pågår i samband med budgetpropositionen. Riksdagens ledamöter kan under den tiden lämna in förslag om allt som riksdagen kan besluta om.)

Många av motionerna är bra och i princip skulle jag kunna bifalla många utav dem. Dessa motioner har som jag också säger i mitt tal, fått till svar att arbetet redan pågår. Därför valde jag denna gången att avvakta resultatet av det pågående arbetet, men om inget resultat redovisas så kommer jag att agera själv i form av motioner nästa motionstid eller att aktivt stötta någon annans förslag.

Jag har hört personer som undrar varför SD inte själv lägger fler förslag, utan bara tar ställning till andras förslag och på det finns ett väldigt enkelt svar. I riksdagen kan man bara lägga förslag (motioner) under allmänna motionstiden eller om det är en Proposition (förslag som regeringen lämnar till riksdagen) då alla ges möjlighet att lägga följdmotioner som ett svar på förslaget.
SD lämnade in 57 motioner eftersom vi inte hade tid att lämna in fler då vi var nyinvalda och övriga partier förberett sig hela året. Av den enkla anledning så är det övervägande övriga partiers förslag som vi tar ställning till. Det vi gör är att vi reserverar oss i  beslut där vi är av en annan åsikt, sedan röstar vi för den reservationen i kammaren.

Vi kommer naturligtvis att lägga mängder av motioner nästa motionstid så har ni förslag på något så skicka in det till oss, vem vet någon lägger kanske just ditt förslag.

Vågmästare

I dag är det inte utan att man känner sig stolt och känner att man verkligen påverkar. Mitt utskott, civilutskottet har behandlat frågan ang ny skuldsaneringslag. Ett förslag som dragits i långbänk.
Förslaget i sig var det inget fel på men det var inte heller någon större förändring för privatpersoner.

Med anledning av det så skrev s, mp och v en följdmotion som skulle innebära klara förbättringar och jag ställde mig i utskottet bakom deras motion utom på en punkt, att sänka återbetalningstiden vid skuldsanering från 5 till 3 år. I och med att jag utnyttjade min vågmästarroll så vann de förslagen majoritet i utskottet och alliansen reserverade sig.

Väl i kammaren vågar inte alliansen yrka på sin reservation, förmodligen för att slippa ett voteringsnederlag och därmed också medias uppmärksamhet. Eftersom ”mitt förslag” också blev utskottets förslag så blev det bifall till utskottets förslag i kammaren och då uppmärksammas det inte på samma sätt som när man voterar.

För vår del spelar det ingen roll för vi fällde regeringen i frågan och fick som vi ville.
Tänk att ”lilla” jag har gjort så stor skillnad för de överskuldsatta och bidragit till att fälla regeringen, det känns stort!

Mitt anförande i kammaren kan ni se här:


Bjuder också på lite skratt genom att lägga in mitt förra anförande i kammaren. Lägg märke till hur jag flåsar. Anledningen till detta är min dåliga kondition. Jag fick nämligen springa till kammaren, då jag sett fel i talarlistan och satt i godan ro på mitt kontor när jag upptäckte att det var 4 min kvar tills jag skulle upp i talarstolen så jag greppar mina papper och springer dit. Väl där är jag redan uppropad och går rakt upp i talarstolen, helt flåsig och andfådd. Så kan det gå när man är förvirrad, kände mig inte lika stolt och nöjd då men det bjuder jag på :-)

Anförande i Kammaren

Efter önskemål så kommer här en länk till mitt anförande. Som vanligt så var jag sjukligt nervös, så nervös att jag blir förbannad på mig själv. Vad är det som är så farligt, är det att tala i mikrofon för det kan ju inte vara av rädsla att så många lyssnar. Det satt inte många i kammaren så det kan ju inte vara det. Jag kan än idag mitt anförande utantill och kunde det då också, men vad händer? Allt bara låser sig och osäkerheten kommer smygande och anförandet blir stelt och opersonligt, tyvärr.

Får nog ta och jobba med det på något sätt, det måste ju bara bli lättare med tiden (sa hon hoppfullt)

http://www.riksdagen.se/templates/R_ExternalPage____3383.aspx?op=anf&anf=1111103030077014112

Pressmeddelande

Rätt hjälp, på rätt plats och med rätt pengar 
Carina Herrstedt, riksdagspolitiker för Sverigedemokraterna, är liksom övriga svenskar illa berörd av de scener som utspelar sig i Libyen. 

Massiva hjälpinsatser kommer att behövas och tusentals människor kommer att bli flyktingar. Kostnaderna och det mänskliga elände som följer med stora flyktingströmmar måste hanteras med rätt metoder och med rätt insatser. Libyen är ett rikt land med oljetillgångar och Muammar Khaddafi har fått sina tillgångar frysta i såväl Storbritannien som Schweiz. De tillgångar som blivit frysta bör rimligtvis användas för att finansiera de hjälpinsatser som behövs för att mäta flyktingströmmen från Libyen. I Storbritannien talas det om att Khaddafi har tillgångar runt 175 miljarder dollar och enbart i vårt grannland Danmark beräknas Khaddafi ha tillgångar runt 25 miljoner dollar.

Carina Herrstedt (SD) uppmanar nu utrikesminister Carl Bildt och migrationsminister Tobias Billström att agera så att Khaddafis tillgångar används till att bistå alla flyktingar i närområdet. Flyktingproblematiken ska lösas i närområdet och att pengarna som det kommer att kosta bör rimligtvis bekostas av Khaddafis frysta tillgångar.  

Utnyttjat vår vågmästarroll

Civilutskottet vill att regeringen berättar vad den gjort för att lax och ål ska kunna vandra.

När vi behandlade ärendet och de inkomna motionerna i Civilutskottet så yrkade Alliansen avslag på motionerna medan de rödgröna yrkade bifall och jag ytnyttjade vår vågmästarroll och avjorde frågan. När det senare skulle upp för justering så hade Alliansen svängt och yrkade bifall de också, de ville säkerligen inte förlora en omröstning på en för dem så obetydlig fråga, i kammaren.

Det har även behandlats en proposition Bättre möjlighet till skuldsanering (CU9)
Prop. 2010/11:31 och tillhörande motioner.
Även här fick jag agera vågmästare och Alliansen fick se sig besegrad, så det skall bli intressant att se hur kvittningssystemet fungerar när det är dags för votering i kammaren. Detta är en betydligt större fråga och ett mer svidande nederlag. Läs vad GT skriver under rubriken : S +SD = nytt nederlag för regeringen.

Nu är det en veckas kammarfritt som det kallas och arbetet sker på hemmaplan med förberedande av anförande till ovannämnda debatter samt ett studiebesök för att förkovra mig lite i bostadspolitiken. Att bara bädda ner sig med sin förkylning är inget alternativ, det gäller att köra på i full fart och inte känna efter.

Välförtjänt upprättelse

Idag presenterades upprättelseutredningen ”Barnen som samhället svek – åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården” det är en obehaglig läsning som ger en klump i halsen av vemod.

Norska staten har tidigare genomfört en liknande utredning som visade på samma missförhållanden vilket ledde till att norska staten betalade ut skadestånd till människor som hade utsatts för våld och övergrepp under sin placering.

Nu tyder allt på att Svenska staten också kommer att betala ut skadestånd till de drabbade, jag anser att det är en moralisk skyldighet eftersom samhället grovt har brustit och svikit, vilket är oförlåtligt mot de drabbade.

Det här är ett mörkt kapitel i svensk historia som belyst vid flera tillfällen utan åtgärder från regeringen oavsett vilka som regerat. Reaktionerna har låtit vänta på sig från statligt håll. Det är en skandal, som ingen politiker kan bortse ifrån, hur barnhemsbarnen behandlats och det är en skandal att dessa missförhållanden än idag existerar i så pass stor utsträckning som utredningen visar.

Den tidigare ”Vanvårdsutredningen” presenterade och granskade allvarliga, skamliga övergrepp och vanvård vid institutioner och familjehem. Redan på slutet av 1990-talet fick justitieministern och socialministern ärendet på sitt bord med begäran om skadestånd till barn och föräldrar som har drabbats av tvångsomhändertagande. Det är skamligt att staten gör fel gentemot sina medborgare men det är ännu mer skamligt att staten har dragit det i långbänk istället för att erkänna fel som blivit begångna.

Men nu verkar det verkligen hända något, utredningen förespråkar bättre samarbete, samsyn, kontroll och heltäckande åtgärder för barnen. Kontrollen av familjehem föreslås skärpas och barnens rättsskydd bli bättre och tydligare.

Varje barn föreslås ha rätt till besök minst 4 gånger per år av en särskilt utsedd socialsekreterare och tillgängligheten till denna skall förbättras. Det är säkert många kommuners mål redan idag, men tiden räcker inte till, våra socialsekreterare är helt överbelastade och tvingas prioritera.

Regeringen lovar att hålla en ceremoni, där de ber offentligt om ursäkt, äntligen får dessa utsatta människor den upprättelse de så länge förtjänat!

Carina Herrstedt SD, suppleant riksdagens socialutskott

Åter till arbetet

Så då var riksdagens arbete i full gång igen, det är inte så att varken inlägg eller kommentarer flödar här på bloggen men för Er som går in och läser lite då och då så skall jag försöka att fortsätta rapportera lite.
Reste upp i Söndags efter en längre tid med arbete på hemmaplan.

Veckan började med att SD höll framtidskonferens där olika strategier och målsättningar inför 2014 stod i fokus. Kul att se att valarbetet redan är i gång och att vi inte slår oss till ro utan fortsätter att jobba för framtiden.

Tisdagen bjöd på information om riksdagens utredningstjänst, sedvanligt gruppmöte med veckoplanering och information. Kvällen slutade tyvärr med att killarna svek mig och innebandyträningen blev inställd. Hade handlingar att läsa på så jag fick inga problem med att fördriva tiden.

Onsdagen (idag) har varit både veckans höjdpunkt och veckans besvikelse. Jag hade sett fram emot partiledardebatten, men blev till en början så fruktansvärt besviken. Det var ett riktigt kramkalas och det var lätt att tro att man kommit till klubben för inbördes beundran, men Jimmie ville något annat så han fick fart på det hela. Jimmie är som vanligt duktig och han var verkligen dagens höjdpunkt. Kvällen skulle jag egentligen tillbringa på Rosenbad dit jag var inbjuden på middag, men frossa och huvudvärk fick mig att stanna hemma i stället. soffläge med kaffe dator och torsdagens handlingar fick duga i stället.

Torsdag är det utskottsmöte och i bästa fall hemresa framåt kvällen för att sen åka upp på söndag igen sova en natt i lägenheten för att på måndag flyga vidare på ett studiebesök med en övernattning sen flyg tillbaka till Sthlm, ytterligare 2 studiebesök under veckan utöver det "vanliga" arbetet skall hinnas med samt en heldagsföreläsning innan jag kan åka hem igen på lördagen...

Så jag lär få all anledning att återkomma med små rapporter under veckan...
Vem vet jag kanske får för mig att skriva lite i helgen också, sköt om er tills dess.