Ställde fråga på Frågestunden

I Torsdags så ställde jag en fråga till stadsrådet Stefan Attefall, i kammaren. Jag hade garanterat det största stöd man kan tänka sig, från läktaren i alla fall. 16st Sverigedemokrater från Landskrona fanns nämligen på plats eftersom de var på studiebesök just denna dag, kul att de fick se mig i kammaren.

Foto:Bengt Hellström

Här nedan kan ni läsa in fråga till stadsrådet och även hans så kallade svar, bedöm själv.


Foto: Bengt Hellström


Utanförskapsområden


Anf. 87 CARINA HERRSTEDT (SD):

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Stefan Attefall.

I valrörelsen talade Alliansen sig varm om att utanförskapet skulle brytas. Jag och Sverigedemokraterna delar uppfattningen att det är viktigt att få bort och bryta segregationen samt annat negativt som följt av den förda invandrings- och integrationspolitiken. Men efter valet har det varit väldigt tyst vad gäller just problematiken kring utanförskapsområden, detta trots att Alliansens företrädare redan 2004 beskrev problematiken på följande sätt:

Ett nytt socialt landskap har vuxit fram i Sverige, ett landskap präglat av utestängning från arbetsmarknaden, bostadssegregation, bidragsberoende och maktlöshet. Läget på många orter i Sverige är alarmerande, och regeringen visar en förvånande passivitet och handlingsförlamning inför detta.

Detta sade man alltså 2004. Ingen kan väl med bästa välvilja påstå att Alliansen tagit tag i frågan och vänt utvecklingen, utan snarare ser vi dagligen hur det accelererar.

Jag skulle vilja veta vad bostadsministern avser att göra och höra om det finns några konkreta planer och samordning med integrationsministern.

Anf. 88 Statsrådet STEFAN ATTEFALL (KD):

Fru talman! Att bryta utanförskap och att se till att alla människor får en ärlig chans att komma in i det svenska samhället och på arbetsmarknaden är en prioriterad fråga för regeringen. Det handlar om arbete. Där har vi en hel del nya reformer som har beslutats och införts, exempelvis etableringsreformen, som kom strax före nyåret.

Det handlar självklart om språket, vikten av att man lär sig svenska språket. Men det handlar också om boendemiljön, som jag jobbar mycket med. Vi har själva tagit på oss ett uppdrag att analysera den boendesociala miljön i miljonprogramsområdena.

Jag har själv rest runt till en hel del av miljonprogramsområdena för att analysera och se vad det är som sker. Jag ser många goda och lovande initiativ ute i Sverige där man jobbar med att förnya bostadsområdena och med att se över den boendesociala miljön, som skapar en bättre boendemiljö bland annat för människor som har en utländsk bakgrund.

Jag vill gärna lyfta fram ett annat ansvarsområde som jag har. Det gäller relationerna till trossamfunden, som också kan spela en viktig roll för att bidra till integrationen av de nya svenskarna. Det tror jag är en kraft som vi kanske många gånger har underskattat i Sverige.

På de här olika områdena jobbar vi tillsammans i regeringen, mellan statsråden, men också var och en för sig.

Anf. 89 CARINA HERRSTEDT (SD):

Fru talman! Tack för svaret! År 1990 fanns det 3 bostadsområden i Sverige som kunde betecknas som utanförskapsområden. Tolv år senare var det 128 stycken. Folkpartiets rapporter visar att antalet har fortsatt att öka fram till regeringsskiftet 2006, då det var uppe i 156 utanförskapsområden.

Vi kan inte acceptera sådana här parallellområden i samhället. I Danmark har den borgerliga regeringen beslutat att utanförskapsområden ska minskas genom att riva både hus och kvarter till förmån för något bättre och en bättre miljö för dem som bor där.

Men insatserna från regeringen här verkar inte vara handlingskraftiga, utan det verkar vara fortsatt handlingsförlamning som gäller. Jag får inga konkreta exempel.

Detta är en fråga som kräver stora och breda politiska lösningar. Jag undrar om Stefan Attefall är beredd att knyta kontakter med oppositionspartierna för att hitta lösningar på ett så stort problem.

Anf. 90 Statsrådet STEFAN ATTEFALL (KD):

Fru talman! Det görs ett omfattande arbete. Hela satsningen på den så kallade arbetslinjen handlar om att skapa vägar in på arbetsmarknaden. Här ser vi en kraftig förbättring. Vi fick tyvärr ett bakslag i samband med finanskrisen, men det går framåt i den meningen att allt fler människor kommer i arbete, och det är fler människor i dag i arbete än vad det var 2006, när vi tog över regeringsmakten.

Det handlar om särskilda insatser för människor som har längre väg in på arbetsmarknaden. Det handlar om etableringsreformen, som ska ge mer riktade insatser mot de nya svenskarna för att de ska komma in på arbetsmarknaden. Det handlar om att rusta upp skolan. Det är en oerhört viktig uppgift för att skapa vägar in på arbetsmarknaden men också möjligheter att delta fullt ut i det svenska samhället. Det handlar om boendemiljön, som är ett område som jag jobbar särskilt mycket med. Jag ser många intressanta och positiva exempel ute i Sverige på hur man jobbar med att förnya bostadsmiljön. Här gäller, som i övrig bostadspolitik, att skapa rätt förutsättningar och rätt utgångspunkter, så att de kommunala bostadsbolagen och de privata byggherrarna kan ta sitt ansvar för att förnya bostadsområden och klara av de renoveringar som det ofta också handlar om.

Mycket arbete på gång

Trots att det är ganska så lugnt i Civilutskottet för tillfället så är arbetet i full gång. En par seminarium och föreläsningar står på agendan i veckan och på torsdag så får jag besök av inte mindre än 16 st härliga Sverigedemokrater från Landskrona. Tror att jag kommer att ställa en fråga i kammaren på torsdag, till Stefan Attefall (KD)

Det är nu när man får tid över som man skall ta tag i en massa annat. Det skall filas på motioner att lägga under allmänna motionstiden, det förbereds redan inför höstbudgeten, vår bostadspolitik skall vara utformad och klar efter sommaren, så "sommarledigheten" kommer att bestå av en hel del arbete. Motionerna till våra Landsdagar skall dessutom beredas och det skall bli spännande att se om det finns några som landar på mitt bord. Så länge det är roligt och inspirerande så går det bra, men skulle glädjen i arbetet försvinna så skulle det vara ohållbart att jobba så mycket och att vara utan sin familj.
Men kul är det i alla fall och responsen är stor. Vår riksdagsgrupp känns proffsig och alla tar sitt arbete på största allvar, stor som liten fråga.

Jag måste också berömma alla SDU:are som kämpar och sliter på gator och torg, som med stor stolthet demonstrerar och utsätter sig för påhopp, utan att vika en tum. Ni är framtiden, Ni är fantastiska!

Vald till ny ordförande för SD-Kvinnor

Sverigedemokraternas kvinnoförbund (SD-Kvinnor) har idag haft sitt första årsmöte sedan förbundets bildande i oktober 2010. Årsmötet valde en ny styrelse bestående av fyra ledamöter och två suppleanter. Till ordförande valdes riksdagsledamoten Carina Herrstedt.

2011 års styrelse

Ordförande - Carina Herrstedt, Landskrona

Vice ordförande – Therese Borg, Eskilstuna

Ledamot – Hanna Wigh Mazeitaviciene, Falköping

Ledamot – Janita Kirchberg, Karlskrona

Suppleant – Anna Wigenstorp, Kristianstad

Suppleant – Julia Holmelius, Uppsala

Förbundets främsta uppgift är att arbeta för kvinnors intressen och inflytande såväl inom partiet som ute i samhället, i syfte att uppnå ett mer rättvist och jämställt samhälle.

Anmäl dig som medlem du också!

Du blir inte automatiskt medlem för att du är kvinna och med i SD.
Anmäl dig här: medlem@sdkvinnor.se

Gruppmöte

I morgon kl 11,00 håller Sverigdemokraterna presskonferens om vår vårbudget. Vi hade en kort genomgång i dag på vårt gruppmöte och jag tycker att upplägget ser bra ut. Vi har tillsammans med en del utav våra tjänstemän gruppmöte varje tisdag där vi går igenom veckans voteringar, inkomna ärenden och övrig information. Vi planerar också inför veckans frågestund genom att diskutera aktuella frågor och besluta om vem som skall vara prioriterad frågeställare d.v.s den som garanteras att få ställa en fråga.

I dag har jag inte haft något utskottsmöte så jag har filat lite på ett bostadspolitiskt program, kollat upp vilka frågor vi kommer tvingas att ta ställning till osv. Nu i kväll kom dock handlingarna via mail, till torsdagens utskottsmöte, men jag tänker prioritera Champions league även om jag tror att Barcelona klarar sig bra utan mitt stöd.

Familjerättsliga frågor

Då har jag ännu en gång varit uppe i kammarens talarstol. Denna gång debatterades familjerättsliga frågor med 70 olika yrkanden från allmänna motionstiden (Allmänna motionstiden pågår i samband med budgetpropositionen. Riksdagens ledamöter kan under den tiden lämna in förslag om allt som riksdagen kan besluta om.)

Många av motionerna är bra och i princip skulle jag kunna bifalla många utav dem. Dessa motioner har som jag också säger i mitt tal, fått till svar att arbetet redan pågår. Därför valde jag denna gången att avvakta resultatet av det pågående arbetet, men om inget resultat redovisas så kommer jag att agera själv i form av motioner nästa motionstid eller att aktivt stötta någon annans förslag.

Jag har hört personer som undrar varför SD inte själv lägger fler förslag, utan bara tar ställning till andras förslag och på det finns ett väldigt enkelt svar. I riksdagen kan man bara lägga förslag (motioner) under allmänna motionstiden eller om det är en Proposition (förslag som regeringen lämnar till riksdagen) då alla ges möjlighet att lägga följdmotioner som ett svar på förslaget.
SD lämnade in 57 motioner eftersom vi inte hade tid att lämna in fler då vi var nyinvalda och övriga partier förberett sig hela året. Av den enkla anledning så är det övervägande övriga partiers förslag som vi tar ställning till. Det vi gör är att vi reserverar oss i  beslut där vi är av en annan åsikt, sedan röstar vi för den reservationen i kammaren.

Vi kommer naturligtvis att lägga mängder av motioner nästa motionstid så har ni förslag på något så skicka in det till oss, vem vet någon lägger kanske just ditt förslag.

Vågmästare

I dag är det inte utan att man känner sig stolt och känner att man verkligen påverkar. Mitt utskott, civilutskottet har behandlat frågan ang ny skuldsaneringslag. Ett förslag som dragits i långbänk.
Förslaget i sig var det inget fel på men det var inte heller någon större förändring för privatpersoner.

Med anledning av det så skrev s, mp och v en följdmotion som skulle innebära klara förbättringar och jag ställde mig i utskottet bakom deras motion utom på en punkt, att sänka återbetalningstiden vid skuldsanering från 5 till 3 år. I och med att jag utnyttjade min vågmästarroll så vann de förslagen majoritet i utskottet och alliansen reserverade sig.

Väl i kammaren vågar inte alliansen yrka på sin reservation, förmodligen för att slippa ett voteringsnederlag och därmed också medias uppmärksamhet. Eftersom ”mitt förslag” också blev utskottets förslag så blev det bifall till utskottets förslag i kammaren och då uppmärksammas det inte på samma sätt som när man voterar.

För vår del spelar det ingen roll för vi fällde regeringen i frågan och fick som vi ville.
Tänk att ”lilla” jag har gjort så stor skillnad för de överskuldsatta och bidragit till att fälla regeringen, det känns stort!

Mitt anförande i kammaren kan ni se här:


Bjuder också på lite skratt genom att lägga in mitt förra anförande i kammaren. Lägg märke till hur jag flåsar. Anledningen till detta är min dåliga kondition. Jag fick nämligen springa till kammaren, då jag sett fel i talarlistan och satt i godan ro på mitt kontor när jag upptäckte att det var 4 min kvar tills jag skulle upp i talarstolen så jag greppar mina papper och springer dit. Väl där är jag redan uppropad och går rakt upp i talarstolen, helt flåsig och andfådd. Så kan det gå när man är förvirrad, kände mig inte lika stolt och nöjd då men det bjuder jag på :-)

Anförande i Kammaren

Efter önskemål så kommer här en länk till mitt anförande. Som vanligt så var jag sjukligt nervös, så nervös att jag blir förbannad på mig själv. Vad är det som är så farligt, är det att tala i mikrofon för det kan ju inte vara av rädsla att så många lyssnar. Det satt inte många i kammaren så det kan ju inte vara det. Jag kan än idag mitt anförande utantill och kunde det då också, men vad händer? Allt bara låser sig och osäkerheten kommer smygande och anförandet blir stelt och opersonligt, tyvärr.

Får nog ta och jobba med det på något sätt, det måste ju bara bli lättare med tiden (sa hon hoppfullt)

http://www.riksdagen.se/templates/R_ExternalPage____3383.aspx?op=anf&anf=1111103030077014112